Sagan om den gyllene klockan
Det var en gång för länge, länge sedan då de tre barnen Peter, Helena och Sofia var i skogen och lekte. Peter var yngst och han har svart hår och han har blå byxor, vit skjorta och en blå väst på sig. Sofia som var äldst hade brunt hår och gröna ögon. Hon hade en vit skjorta, blå väst och en blå kjol på sig. Helena hade blå ögon och brunt hår hon hade samma kläder som Sofia och alla var bästa vänner. Plötsligt mötte de Trollkarlen Izmir som berättade att de blivit utvalda av småfolket i den lilla byn Kazam. Han berättade att den elaka häxan Sodum hade tagit den gyllene klockan i byn. När klockan var borta var det ständigt mörkt i byn solen lyste inte så länge klockan inte ringde på morgonen. Ingen kunde ju väcka solen. Invånarna i Kazam var rädda och behövde hjälp.
Izmir gav barnen ett gammalt trollspö som var av guld och sa:
- Det fungerar bara tre gånger, och när ni vill ha hjälp måste ni använda det. Ni ska gå till staden och vid tornet kommer ni möta en vit och en svart katt som bor i det gamla tornet. Han ger er en gammal karta till Sodums slott.
Sofia som var äldst stoppade trollspöet i väskan och de gick mot staden. Barnen lämnade byn och gick norrut. Efter två dagar hittade staden och där träffade de en gammal man. Han lärde dem hur de kan försvara och slåss och de kämpade mycket. Efter två veckor åkte de till staden med häst.
Barnen kom till staden. Staden var liten och det bodde få människor i staden. Den var inte vacker och det var gamla hus och alla var fattiga som bor där. Husen var små och svarta. På husen fanns det stora fönster. Gatorna var stora och det fanns inga träd. Det doftade gott från alla blommor. Vid det stora torget låg tornet. Det höga trätornet var målat i gult. Porten var stor, tung och brun till färgen. De flesta jobbade i skogen med jordbruk. Tornet var högt så man såg det över hela staden. När de kom fram till tornet gick de in i det och fann katten. Katten sa:
-Hej, det var länge sedan. De hade ju träffats för två år sedan tillsammans med trollkarlen.
- Hej vi vill ha hjälp att hitta en karta, säger barnen.
- Ja här är kartan, säger katten.
-Tack så mycket, säger barnen.
- Följ kartan ordentligt så kommer ni fram, säg katten
Barnen lämnade staden och gick norrut
Efter två veckor kom de fram till Sodums slott. Vägen dit var lång och de passerade en jättegammal stad som hade många träd. I den gamla staden bodde människor med trasiga kläder och de var mycket fattiga och det sprang många svarta katter på gatorna. De tände sina lampor för att se bättre i mörkret. Sofia knackade på dörren och dörren öppnade sig. De gick in genom dörren men det var ingen där, det var tomt. Dörren stängdes och de började leta efter mat men det fanns inget att äta. De gick upp för en trappa och hittar ett rum och dörren var låst. Rummet var litet och mörkt. I rummet fanns ett stort fönster, en säng och ett gammalt bord och några stolar. Utanför fönstret fanns det många träd och på natten kom det en trollkarl men barnen såg ingenting ut genom fönstret.
Helena säger: Oh vad jag är rädd.
Plötsligt hörde de ett ljud bakom dörren. Sodum öppnade dörren och där stod häxan och skrek. Sofia tog fram trollspöet sa: ambra kadabra och häxan blev en fågel och flög ut genom fönstret.
Dörren stängdes och barnen kunde inte komma ut. Helena skrek på hjälp. Rätt som det var kom trollkarlen Izmir och öppnade dörren. Alla var glada att slippa det lilla rummet. Barnen hörde klockan från tornet och följde ljudet. När de kom fram såg de klockan på en bänk och framför klockan ligger det 1000-tals ormar. Sofia tog fram trollspöet och vips var alla ormarna borta. Peter tog klockan och stoppade den i Sofias väska. De började gå tillbaka. När de kom ut ur slottet tog de fram klockan och ringde länge och solen vaknar och gick upp. I byn KASAM blev det ljust och alla blev glada och med hjälp av trollspöet fixade barnen en stor fest.
Jättebra jobbat idag kära elever
SvaraRadera